Smaeker pegasus!

Idag har jag snicksnackat engelska, i cirkus 45 minuter. Jag är inte speciellt duktig på engelska, ICKE! Men vad gör man? Man hittar på egna ord, det är vad man gör! Jepp.

Klockan är inte mer än halv tio, jag är helt färdig. Ska strax krypa ner i min 180 centimeter breda säng, det gillar jag. FAB!!

I övrigt har jag haft världens längsta msn-konversation med Neeapeea. Eller jag konverserade utan att få någon konversation tillbaka. Jag känner mig uppskattad. Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga, det vill jag ha, HÖR DU DET?!

I helgen spenderades tid med Neea och mr Mupp, samtidigt.. Jag tyckte synd om muppen. Neea och jag ilag är ingen frisk duo. ICKE! Men det är smällar han får ta antar jag, inte mycket att göra åt.

Egentligen har jag ingenting vettigt att skriva, jag lägger ner helt enkelt.


Earthworm

Jag umgås med Pluppneea, alltid lika trevligt.
Vi kollar på Let´s Dance, jag är inget vidare fan. Men med trevligt sällskap, lite chirre och chorre och kvällen är fulländad ändå.

Körv!

Det har varit dödare än i graven här på senare tid, det blir lätt så, bloggen ligger inte på prio dessa dagar.
I helgen var jag i alla fall hos Neeapeea i Sundsvall. Det var trevligt, en massa snicksnack och en liten utgång hann vi med. Jag gillar Sundsvall, man får gratis korv där, med både senap och ketchup till med, lyx!

För tillfället umgås jag med mr Mupp. Har precis lagat enchiladas, gott skit!
Han är rätt bra muppen, och det skriver jag inte bara för att jag vet att han titt som tätt går in här och snokar, nej nej.
Nu har jag har placerat honom framför teven så att jag ska få lite lugn och ro att läsa igenom mina favvobloggar, han förstår sig inte på det där med bloggfenomenet, den jäveln. Men nu håller han sig lugn i alla fall, det går någon handbollsmatch som han tydligen tycker är väldigt intressant, ibland slänger han in någon kommentar om oschyst spel hit och oschyst spel dit, bla bla. Jag nickar med stor inlevelse och låtsas förstå precis.

Kids?

Ungar är rätt gulliga och puttenuttiga små uppenbarelser. Aningen krävande dock.
Idag när jag skulle duscha efter att ha tränat så var hela omklädningsrummet fullt med små rackare.
En sprang omkring och viftade med en använd blöja, en annan låg på golvet och skrek, den tredje stod och glodde på mig som om jag var holabandola från Mars. Blöjungen sprang så snabbt att hon ramlade, slog huvudet, började grina, reste sig och tog några vacklande steg innan hon ramlade igen, över unge nummer två, denna började naturligtvis också gråta, av någon anledning var detta startsignalen för att få glosöga att också börja böla. Decibel-nivån var inte nådig kan jag lova. Jag ville krypa in i skåpet och gömma mig, men jag fick inte plats.
Däremot fanns det en annan unge i omklädningsrummet som var så olidligt söt att jag föll som en fura, hon satt bara där, helt tyst, med stora runda kinder och var alldeles ullig och gullig. Jag fick en fruktansvärd stor lust att bara plocka upp henne och gå iväg och kalla henne min egen. Eventuellt tvinga mr Mupp att hjälpa mig att tillverka en exakt likadan kopia. Dock kom jag på att även hon säkert kräks och skiter exakt som alla andra vilket fick mig att vakna upp från min salighet.
Egentligen gillar jag de små skruttarna skarpt, men jag tänker inte skaffa någon egen förän det har uppfunnits helt bajs-, spy- och skrikfria ungar. However så tror jag att det kan bli en väldigt lång väntan, så möjligtvis kan jag överväga att åtminstone försöka vänja mig vid tanken att sätta ett litet bajjamonster till världen någon gång i framtiden. Kanske.


Toffelitofftoff

Är hemma hos mr Mupp. Officiellt heter han Jens, men jag föredrar mr Mupp, det känns som att det passar hans image.
Officiellt är jag nu också en toffel, det trodde jag aldrig. Men jag gillar ju honom, mycket dessutom, så det får det vara värt.
Dock gillar han inte det där med bloggar, hemska människa. Så jag tänker runda av och åtminstone försöka vara lite social med muppfan.
Tack och hej leverpastej

Tack!

Ett litet tack-inlägg sitter fint på plats just nu.
Tack till Neea, Marre och Lina som gjorde min 20-årsdag till vad den blev. Tack för presenterna jag fick, det trevliga umgänget, för alla överraskningar och för alla fina skratt.
Tack till mr Mupp för presenten, för den underbart vackra födelsedagssången och för att du får mig att le lite halvtoffligt.
Tack till alla underbara gratulanter för alla facebook-inlägg, sms och kramar.
Tack till mamma för dina pinsamma presenter och för att du bakar tårta som smakar mums.
Tack för den vidrigt fula födelsedagshatten jag prompt tvingades bära inne på krogen.
Tack till den askalasa killen på dansgolvet som bjöd på en sådan avvikande dans att jag fortfarande fnissar tyst för mig själv.
Och nu är det dags att runda av innan T-A-C och K-tangenterna slits ut till tomma intet.
Tack och hej leverpastej.

Födelsedag

Idag är det den 2 januari. För 20 år sedan föddes jag. Lillskit blir storskit.
Nej men faktiskt, 20 är rätt stort. Är det meningen att jag ska bli vuxen nu? Hualigen hemska tanke.

Imorse väcktes jag är världens bästa Neea. Med sång och vaniljhjärta på sängen. Det värmde, lilla sparven min.
Dagen/kvällen/natten ska spenderas med de vänligaste själarna jag känner till, det ser jag fram emot, minst sagt.


RSS 2.0