I know, I know. Det har varit snålt med uppdateringar... igen... En kvartalsblogg är vad detta är. Är det någon idé att jag ens säger att jag ska försöka bättra mig, jag tror ju inte ens själv på det. Men jag tänkte att nu, nu när det händer så mycket nytt, så kanske jag ska ta mig i kragen. Kaanske åtminstone minst en gång i veckan i alla fall. Funkar det inte så lägger jag ner.

Jag har tagit ett stort steg, för mig är det faktiskt ett milskliv. Om en vecka så flyttar jag, om en vecka bor jag i (utanför) huvudstaden och ni kan därmed kalla mig 08:a. Jag har vetat länge att någon gång ska jag bort härifrån, frågan har bara varit när. Nu har jag tillräckligt med anledningar för att ge mig iväg. Jag känner att jag behöver någonting nytt, jag står och stampar på samma fläck, jag måste få se lite mer av världen. De flesta av mina vänner har flyttat, styrt kosan mot sina drömmar. Snart finns inga kvar här, vad finns det då för mening att stanna? Jag vill inte sitta här ensam och ruttna bara för att det gamla vanliga känns tryggt och behagligt. Det är dags att jag tar tag i mig själv också, lämna det trygga och satsa på mina drömmar, satsa där det finns möjligheter. Det kan ju inte mer än att gå åt helsike ;) Anledningen till att det blir just Stockholm och inte någon annanstans är för att det är där min kärlek håller till nu för tiden. Att vara utan Jens skulle kännas helt wacko wacko, jag behöver honom.

Vad jag ska göra vet jag inte än. Jobba? Plugga? Med tiden kommer jag nog komma fram till det, allt löser sig med tiden, det vet jag. Det är så mycket jag vill, visioner kan man inte få för mycket av.
Klart är jag nervös, men mest på ett pirrigt och spännande sätt. Om jag inte skulle testa så skulle jag ångra mig, det vet jag. Jag har ingenting att förlora, jag kan bara vinna.