Mina fötter luktar smörpopcorn.

Jag suger på att blogga, me know.
Intresset började dala någon gång i april sisådär. Jag har egentligen ingen förklaring till varför, tiden och lusten har inte räckt till helt enkelt.

Nu sitter jag här, mitten på juli. Så vad har egentligen hänt under de senaste månaderna? Jag har jobbat, ätit, sovit.. Det är så det känns, men när jag tänker efter har jag faktiskt hunnit med en hel del roligt.
I maj anordnade vi på salongen en hårvisning, den kickade ass och var ruggigt rolig att jobba med. Massa planering, fjärilar i magen, lite sömn, förj*äkla mycket hårspray och en adrenalinkick så hette duga.
Annars var jag till Rhodos med mr Jens i slutet på Juni. Massa stek, massa bad, massa mat, massa icke-engelsktalande greker (att göra sig förstådd med charader is the shit) och så blev ju faktiskt blekfis åtminstone lite brunfis. Dessutom var det första gången jag flög, ever! Jag överlevde dock hela flygturen med lite svettlökar och en pojkvän med krossad hand som enda bieffekt.

I övrigt har myggorna/bromsarna torterat mina stackars ben och nu för tiden ser de ut att lida av böldpest, charmigt!

Men nog om det som har varit nu, det är det som komma skall som är den egentliga anledningen till att jag tagit upp bloggiloggen igen, dammat av den, gjort heimlich, mun mot munmetoden, gett lite lätt hjärtmassage och för tillfället hoppas jag nu på att den denna gång faktiskt ska överleva, jag lovar ingenting men försöka duger alltid.
Jag ska om inte en allt för lång framtid ge mig ut på äventyr, det är läskigt, men också ruggigt spännande och jag känner att jag nog vill ha med mig bloggen, både för min egen skull så jag ska kunna minnas och se tillbaka trots att jag har guldfiskminne och även för mina nära och kära och alla andra som har lust att hålla kollen. Jag tänker inte dela med mig av någonting nu, det är för mycket oklarheter för tillfället, men det kommer, det kommer..

Nu har vi inte tid med det här längre, solen skiner och sommarkvällen väntar.
God afton!