Kom nyligen hem från Vemdalen. Sicken wonderbra helg det varit. Trevligt umgänge, lite skidåkning och massa myspys.
Jag och Jensen åkte upp i Bettan (årsmodell 1984, vilket innebär att hon inte är vidare hightec utrustad på säkerhetsfronten, jag var lite nervis där ett tag, men hon skötte sig utmärkt), i fredags och gjorde oss hemmastadda i hans stuga innan Virren gjorde oss sällskap.
Vi (jag) kirrade käk till resten av ligan som bestod av Räkan, Murrius och Blompen, de dök upp lite senare på kvällskvisten, jag hade då fått stått ut med diverse fotbolls- och hockeysnack i allt för många timmar (ibland är det inte lätt att vara ensam tjej... man känner sig lite exposed), så jag uppskattade deras ankomst, minst sagt.
Efter den überglamourösa tacosen som jag tillagat (okey, Jensen får väl lite beröm för köttfärsen då, men det hade inte blivit detsamma utan mina grönsaker som jag med ömhet och stor kärlek skurit i perfekta bitar) så kollade vi på Paranormal Activity. När jag såg den sist med Neea låg jag och flåsade av skräck bakom kudden och kramade sönder hennes hand, men nu var jag lite mer rutinerad, så nu såg jag hela filmen utan att blinka en enda gång, jag är ganska brave.
Sen körde vi lite dart och jag vann såklart.
I lördags åkte jag och Jensen lite skidor, jag ramlade inte en enda gång och jag åkte till och med i en svart backe, lite mer bravepoäng till mig där. Jag är nästan i klass med Ingmar Stenmark.
På kvällen blev det spelmys med ligan, det brottades, slogs och hölls lite hatföredrag om Jessica Alba, sen spelade vi dart igen, jag vann inte bara en gång, utan två, får inte förglömmas.
För övrigt fick jag dra lärdom av att tre små ynka ord kan vara väldigt storartade.
Igår var jag sjuk och hängig och jag tyckte allmänt synd om mig själv. Jensen tyckte jag var lite fjollig (ska han säga som är dödsjuk vid 37,5 grader celcius). Efter ett tag slutade jag mesa och tog det hela som en riktig man (eller som en kvinna rättare sagt, män är ju som sagt lite sissy på den fronten), knarkade en näve Ipren och bet ihop. Lite spel på kvällen igen och kladdkaksfrossande tills vi nästan dog.
Idag bar det hem i Bettan igen då, hon skötte sig exemplariskt även då.

Det är skönt att få komma bort ibland, ta det lite lugnt och inte tänka så mycket. Jag har ansträngt mig för att slappna av för jag behövde det verkligen. Nu är jag back on track och det är dags att fokusera mer än någonsin. Det är 47 dagar kvar till eldprovet och fram tills dess ska jag köra järnet..

Tack för helgen mina gopruppar, ni är guld värda.
Nu ska jag äta hårdbröd, tjenis!