Ikväll har jag varit på boxning, eller boxersize rättare sagt. Det var lika givande som alltid. Jag slogs och sparkade, svettades och flåsade som om morgondagen inte existerade. Träningsvärken börjar redan göra rätt för sig.

Hemfärden var dock en aning turbulent. Tåget var trettio minuter försenat och jag var tvungen att avverka tiden i svettiga träningskläder och kalla joggingskor. Som enda sällskap hade jag min några kilo för tunga sportbag hängandes över min axel som en pain in tha ass, och en hormonstinn tonårspojke några meter ifrån som gastade vilt och brett i telefonen om k*ktåget som var en hel halvtimme försenat och att han minsann höll på att döööööÖ på fläcken. Jag fnissade lite tyst för mig själv även om jag egentligen skulle vilja yttra mig ungefär likadant.
När väl bajståget behagades dyka upp var jag så genomfrusen att jag hade svårt att röra mig. Helst hade jag velat räcka ut tungan åt konduktören och be henne och hela tågkompaniet att dra åt fanders. Men man kan inte alltid tänka högt så jag tackade när jag fick tillbaka kortet och tvingade till och med fram ett krystat leende. Det är ju trots allt inte hennes fel, det vet jag ju.
Men det kanske är dags att köpa bil?

Som plåster på såren efter att ha tvingats förfrysa på en snöig perong har jag nyss tagit en varm dusch och nu sitter jag i sängen och äter skorpor, just det, ni hörde rätt alla GI-fantaster där ute som chockartat drog efter andan just i detta nu (jag hörde det enda hit!), klockan är tolv och jag äter skorpor, gjorda av vitt mjöl och dessutom har jag spetsat till dem med apelsinmarmelad, och det är förjävla gott!

Strax ska jag krypa ner under täcket, jag är trött, till och med för trött för att föna håret, det kommer förmodligen stå rätt upp i en egendomlig frisyr när jag vaknar, men det får jag tampas med imorgon.

Tack och god natt.