Idag har jag sprungit, över stock och sten, snabbare än vinden, flera mil... eller åtminstonde en. En mil alltså. Och snabbare än vinden gick det nog inte heller nu när jag tänker efter (jag gillar överdrivelser), var mest lite menlös jogging. Men skönt var det, i alla fall efteråt.

I övrigt har jag inte gjort speciellt mycket av dagen.
Var nyss ute och tog in hästarna, vilka riktiga satar de var. Skulle prompt vägra gå in.
Men till slut tog suget efter äpplena som väntade i krubborna överhanden och de blev fromma som lamm.

Det luktar död groda ute.
Inte speciellt mumsigt.
Jag vet hur död groda luktar för att en gång när jag var ganska många år yngre än nu så var jag på besök hos mina kusiner. I deras vattenbrunn hade det krypit in grodor och dött, så deras dricksvatten luktade som det gör ute nu. Naturligtvis drack de inte av vattnet förän de hade tagit bort grodorna. Men det kunde ni ju lista ut kanske.
Det är svårt att beskriva doften, eller stanken rättare sagt.
Jag är rädd för grodor, det kan jag erkänna. Jag får kalla kårar.
En gång jagade Plupp-N mig med en groda, då började jag grina. Nästan.