Ibland får jag en vansinnig lust att skriva.
Utan att egentligen ha någonting vettigt att dela med mig av.

Jag tycker att det är tråkigt att skriva vad man har gjort under dagen, ingen bryr sig speciellt mycket, inte jag heller för den delen. Har det hänt något speciellt kan det givetvis vara roligt att berätta. Men tråkiga vardagssysslor är inte direkt givande, tycker inte jag i alla fall.
Hur roligt är det att berätta att i morse steg jag upp, gjorde havregrynsgröt, som vanligt. Kollade på Vakna med the Voice, som vanligt. Drog upp till gymmet, som vanligt. Körde riktigt hårt, svettades mer än vanligt. Kom hem och slappade framför datorn, som vanligt. Kollade på Sex And The City, som vanligt. Åt lunch, som vanligt. Åkte till jobbet och klippte hår, som vanligt. Missade tåget hem så jag var tvungen att vänta till halvåtta bussen, som vanligt. Kom hem och upptäckte att mamma inte var hemma så jag fick laga mat, eftersom jag är bortskämd så är inte det som vanligt. Slöade resten av kvällen, väldigt mycket som vanligt. Som sagt, inte alls roligt att dela med sig av, så det låter vi bli.

Vad man kan skriva om istället har jag ingen aning, tankeförrådet är tomt.
Ibland när jag får skrivlust så brukar jag sätta mig ner och plita ner en massa ologiskt nonsens. Det första som hoppar upp i hjärnan. Så jag gör det nu, eftersom tankeförrådet är tomt och jag inte vill skriva om vad jag sysselsatt min dag med (vilket jag visst nyss gjorde ändå, attans bananer).
Ibland undrar jag varför man säger att får inte får får, de får ju får, även om får får lamm så blir ju ändå lammen får, med tiden, om lammet är av det kvinnliga könet vill säga. Eller hur?
Ibland undrar jag också varför man alltid tittar bort när man möter folk på gatan som man inte känner. Som att man är rädd för att möta varandras blickar. Därför har jag slutat följa strömmen. Jag ser på alla människor jag går förbi, och om de tittar tillbaka så ler jag alltid, jag kanske säger hej också. Allt blir så mycket gladare då. Sen om folk tycker att jag är ett pucko så får de väl tycka det då.
Ibland har jag snorkråkor i näsan. Det är inte ofta, men ibland händer det att jag får syn på en rackare när jag kollar mig i spegeln, då brukar jag undra hur länge den suttit där och hur många som har sett den. Det kan vara rätt pinsamt, nästan så att jag blir lite röd om kinderna.
Och nu har jag fått svamla av mig så då är det väl dags att sova då kanske.
Goder kväll