Igår gjorde jag det. Tog svinsprutan.
Själva sticket kändes knappt, som ett litet myggbett kanske.
Sen började det hända grejer minsann.
Natten har bestått av sömnlösa timmar, en värkande arm och ångest över hur jag skulle klara av arbetsdagen som väntade.
Underligt nog gick det riktigt bra att jobba trots att jag hade ont. Jag blir alltid så fokuserad och helt inne i mina klippningar att någon liten krämpa hit eller dit lätt glöms bort.

Anledningen till att jag tog sprutan beror inte på att jag är speciellt orolig att själv drabbas av svinis. Visst skulle det vara otrevligt men jag tror chansen att jag skulle trilla av pinn är ganska liten.
Däremot har jag ett jobb där jag träffar väldigt många olika människor varje dag, några av dessa människor kanske tillhör en riskgrupp, de kanske har någon i sin närhet som gör det, som faktiskt kan dö av den här influensan. Jag vill inte ha på mitt samvete att någon människa kanske dör pågrund av att han/hon blivit smittad av mig.
Jag såg det som min skyldighet som frisör att ta den, för mina kunders säkerhet.