Plupp-L flyttar om en vecka.
RUMPBAJS var min första tanke. Det är tungt när personer man står obeskrivligt nära försvinner.
Samtidigt är jag glad för hennes skull, det är dags för henne att prova sina vingar.
I´m gonna cry like a pig though.

Från en sak till en annan. Jag har gjort en Charlotte. Och det innebär inte att jag gjort ifrån mig i byxan efter att ha druckit mexikanskt vatten. Nej jag har inspirerats av en helt annan episod. Trouble trouble?
Och de som inte är lika mycket sex and the city-nörd som mig har inte den blekaste om vad jag snackar om. Det har jag nog inte ens själv om jag ska vara ärlig.
Som man bäddar får man ligga dock. Men nog om det.

Idag är det första advent. Tiden går fort, minst sagt.
Det var nyss sommar och nu är det helt plötsligt slutet av november, ett halvår har bara flygit iväg.
På tisdag är det första december och ännu inte en snöflinga så långt ögat når, bara en massa regn och rusk, plusgrader dessutom, så ska det väl inte vara mitt i vintern?
Jag har inte köpt en enda julklapp heller. Det suger.
Jag vet hur det kommer bli, jag kommer springa runt som ett virrigt töcken den 23:e december och panikhandla inspirationslösa prylar som ingen vill ha. Som vanligt, det hör julen till antar jag.
Men nu låter jag som en tvättäkta pessimist, det är jag inte. För första gången på flera år längtar jag faktiskt till julen, börjar till och med komma in lite i stämningen.
Har nyss bakat något slags saffranstjoff, den ska jag och Plupp-L kalasa på senare. Det gäller att ta tillvara på varje liten sekund ilag med sparven dessa dagar.