Vad är väl en bal på slottet...
2011-03-01 @ 20:10:49
...om inte alldeles, alldeles underbar.
Ni får mitt hjärta att slå lite hårdare
2011-02-24 @ 08:02:36
Jag sitter här och kollar på bilder på mina fina hästar och jisses vad jag saknar! De är så långt borta där i de djupa hälsingeskogarna, jag vill ha dem här hos mig. Det är sjukt vad stort intryck djur kan göra på en.
.
Almelina, lilla fröken omöjlig. Ibland kan man bli galen på henne, man får tjata, truga och be för att få henne att göra som man vill och oftast ger hon med sig till slut för innerst inne vill hon ju göra rätt. Hon har ett hjärta av guld och älskar människor, kan aldrig få nog av gos, man skulle kunna klappa och klia henne tills hon fick kala fläckar utan att hon skulle tröttna. När man går in i hagen så brukar hon gnägga och komma springande emot en, då lyckobubblar det lite i magen och man glömmer bort hur dryg hon kan vara ibland, åh vad jag tycker om dig hästkrake!
.
Lilla, fina Tronlin. Han är exakt som tjuren Ferdinand, om man byter ut blommorna mot mat. Egentligen förstår jag mig inte på honom, han äter verkligen hela tiden om han har möjlighet till det, blir han aldrig mätt?! Han är tjock, go, rund och så himla olidligt söt. Tronlin är en av mina bästa vänner, han förstår mig och jag förstår honom. Om jag är ledsen så märker han det, då brukar han snusa försiktigt i mitt hår och lägga mulen över min axel och så står han så tills det känns bättre igen. Han fyller arton år till våren och är ingen ungdom längre, han är väldigt lugn och världsvan av sig generellt men ibland när vi är ute och rider så tycker han att det är så roligt att han gör några rodeosprång och beter sig mer som en nyinriden treåring än en gammal pensionerad travhäst, då gäller det att hålla i sig, hårt.
Cinderella
2011-02-23 @ 21:05:41
På lördag ska jag gå på vinterbal med min fina kadett, på Karlbergs slott.
Jag gick inte på min studentbal av den anledningen att jag helt enkelt inte hade lust och då kändes det vettigare att lägga de där tusenlapparna på något viktigare.
Men nu är det alltså dags även för mig att leka lite cinderella och faktiskt känns det här mycket mer speciellt än att vara en i mängden av alla supsugna studenter. Inte för att blivande officerarna är dem som spottar i glaset heller direkt, det ryktas om efterfest till klockan sju på morgonen, om jag och Jens orkar hålla ut så länge är upp till bevis, vi brukar gå och lägga oss vid tio senast elva annars, det är lite pensionärsvarning men är man trött så är man.
Perhaps, perhaps.
2011-02-22 @ 08:53:37
Det är en fin dag, solen skiner. Om exakt en vecka börjas ett nytt äventyr, det ska bli spännande. Vi får se vart det leder, kanske till någonting jag funderat på väldigt länge..
Fina vänner
2011-02-15 @ 09:42:14
Igår träffade jag mina frisörpinglor, båda två på samma dag, det är inte illa pinkat! Det var fint, och mättande... jag undrar om jag någonsin kommer orka äta någonting igen.
.
Men... vi är vackra på insidan i alla fall...
2011-02-13 @ 15:08:24
Bilder gamla som gatan. Lättroade tjejer, hej hej.
.
.
.
.
Jag saknar er! ♥
Du min fina.
2011-02-06 @ 20:19:09
Egentligen är det underligt hur mycket en annan människa kan betyda, hur tomt det känns att vara utan, även om så bara för en kort stund.
Jensa har pyst iväg till Arvidsjaur för vinterutbildning med sin skola, han ska åka vita blixten (och för dem som inte vet vad det är så är det skidor som man går fram på istället för att åka på, typ), bada isvak, sova i enmannatält nedgrävda under snön och äta torrfoder blandat med vatten, ehh de där försvarsnissarna vet då verkligen hur man roar sig..
Hur som helst åkte han idag och kommer hem nästa fredag, det är tolv dagar och en halv livstid. Jag saknar honom redan.
.
Rhodos 2010 ♥
Konsten att vara en riktig nörd
2011-02-03 @ 14:46:37
Jag är besatt, jag drömmer på nätterna om flaggor som måste fångas; capture Alpha, capture Bravo, capture Charlie. Jag drömmer om hur jag smyger omkring, i skog och mark och dunkla rum. Tyst som en mus. Jag får syn på någonting i ögonvrån, någonting som rör sig. Jag lägger mig blixtsnabbt ner, för att ge mig själv en så liten träffyta som möjligt. Jag riktar pipan åt rörelsens håll och siktar in, där är han, han som är målet bakom den lilla röda punkten. Jag tar ett andetag och trycker in avtryckaren. Jag missar och har nu naturligtvis blivit upptäckt, han är snabb, kulorna viner runt mitt huvud, centimeter ifrån, kanske till och med millimeter. Jag tar det lugnt, får inte bli stressad, låter siktet följsamt och mjukt följa de vilseledande rörelserna som han gör för att göra det så svårt som möjligt att träffa. Låter fingret åter igen trycka ner avtryckaren. Rattatattataa, pang pang, DOWN och ännu ett kill till min statistik.
.
Egentligen är jag ganska sorglig. Jag är 21 år och har funnit tv-spelandet som en ny passion i livet. Smågrabbarna jag onlinespelar mot tycker tydligen att det är häftigt med en brud som lirar Call of Duty, bara det säger mycket. Jag känner att jag måste måla naglarna och sippa på ett glas rödvin samtidigt som jag världsvant spekulerar om viktiga händelser i världen, allt för att återvinna lite mogen kvinnlighet.
.
I´m the new Mason. Cover me, I´m reloading.
101 år senare
2011-01-12 @ 23:44:21
Idag fick jag veta att den vänligaste människan jag känner till har lämnat denna värld. Det känns tungt. Jag grämer mig att jag inte hann ta farväl, att jag tänkt besöka dig så många gånger utan att det blivit av, nu är det för sent. På ett sätt är det ändå skönt att sist jag såg dig var du fortfarande den glada krutgumman jag alltid känt dig som, att få minnas det istället för en sängliggande sjukling känns bra. Nu så här i efterhand ploppar så många fina minnen upp, du var så vacker, både utanpå och inombords, jag har aldrig någonsin sett dig göra en fluga förnär, alltid så glad och positiv, stark som en oxe dessutom, hur många människor blir egentligen 101 år? Jag tror att du kände dig färdig och jag vet att du har det bra där du är nu, men det är inte utan att det svider för oss som du lämnat kvar. Fina, fina farmor, jag kommer aldrig glömma dig.
Fina Vemdalen
2011-01-11 @ 18:45:40
Vemdalen är en av de bästa platser jag känner till. Det var där nyår och veckan därpå spenderades.
.
.
.
.
Jul jul strålande jul
2010-12-29 @ 11:51:12
Julen var fin, lugn och skön, som det ska vara. Enda minuset var att jag åkte på en hejdundrande förkylning, men vad gör väl det i det stora hela. Kalle och hans vänner bjöd på samma äventyr som alltid, egentligen borde man har tröttnat efter att ha sett det sisådär 20 gånger, men nej då, utan Kalle blir det ingen riktig jul. Maten var god och överkonsumerades som vanligt. Sill, köttbullar, skinka, lax, potatis, rödetssallad och sen massa godis på det, jag mår fortfarande illa. Sen fick jag så bra julklappar att jag nästan har dåligt samvete, riktiga kanongrejer hela bunten. Bäst av allt var att få vara omgiven av så underbara människor, det är fint.
Jens fick en radiostyrd helikopter i julklapp. Den är hans nya passion för tillfället. Låter förjäkligt gör den också, surrar mig till fördärvet, snart åker flugsmällaren fram. Men lite rolig är den också, jag har fått provköra den, jag råkade dunka upp den i taket så livet nästan passerade i revy för den lilla propellerbeklädda stackaren.
Större livsnjutare får man leta efter.
Jag älskar dig ♥ och fina strumpor har jag också.
Dan före dan före dopparedan
2010-12-22 @ 16:29:55
I skrivande stund är jag arg. Arg för att folk inte tar hänsyn, för att de kastar bort det överblivna som en trasig disktrasa, för att de släcker hoppet på ett burdust sätt. Men jag antar att man inte får härdade fötter av att traska fram i livet på mjuka och okomplicerade stigar, det är på de hårda vägarna man lär sig att bli stark.
Alldeles strax är det jul också, då ska man vara glad och uppskatta det fina i livet. Det gör jag också. Jag uppskattar Jens, jag uppskattar mina vänner, jag uppskattar att världens bästa trio återförenas imorgon, jag uppskattar min mamma och pappa, jag uppskattar att jag snart ska åka till Vemdalen tillsammans med underbara människor, jag uppskattar att jag snart ska få pussa på de gosigaste mularna jag känner till, jag uppskattar vår lägenhet, jag uppskattar xboxet, jag uppskattar att sitta i soffan just nu tillsammans med den finaste killen jag vet, även fast han fiser...
Vad är ett litet baksteg i det stora hela? Jag ska ta nya friska tag, men först ska jag fira jul och må gott.
Fröken Hulk
2010-12-18 @ 12:45:09
Det är en oglamourös lördag som råder. Jag sitter i min gamla urtvättade flanellskjorta, hår som bönar och ber efter en rejäl tvätt med lödder och lenande inpackning, chipssunkig andedräkt, ja det är fint, jag trivs.
Strax ska jag åka och träna med herr J. Vi körde ett pass i onsdags också och jag är fortfarande invalid. Träningsvärken man får efter att inte ha gymmat på flera månader är inte nådig. Men nu jäklar är det dags att ta tag i de förtvinade musklerna och bli Hulk igen.
.
Det fick bli en uppdatering av den snabbare sorten den här gången, tarvligt eftersom jag inte ägnat den stackars bloggen någon som helst uppmärksamhet under de senaste veckorna, men så får det bli.
Ha det bra så länge.
Black Ops
2010-11-14 @ 20:50:51
Idag har jag införskaffat ett Xbox-spel, Call of Duty, Black Ops. EEH? Jag tror att sambolivet med grappidappen satt sina spår när jag frivilligt går och köper pangpang. Hej jag heter Frida och jag är en TV-spelsnörd.
Like stealing from a child
2010-10-25 @ 15:36:57
Jag är en tjuv, en simpel en också. Utan att det egentligen var meningen.
Jag gick på stan tidigare idag och som vanligt befann jag mig i min egna värld. En kille ropar någonting, sträcker fram en tidning åt mig, jag tänker inte, bara tackar och tar emot. Han ser konstigt på mig men jag funderar inte mer på saken utan fortsätter bara att gå. Efter ett tag tittar jag ner på fyndet i min hand. Dagens DN, med ett pris på 20 riksdaler. Skammen av att ha missuppfattat DN som en gratistidning och att jag tjuvat mitt framför näsan på den stackars killen som förmodligen tyckte att jag var det största puckot världen skådat, gjorde att jag bara fortsatte att gå, utan att se mig om. Jag har dåligt samvete, han kanske fortfarande står där ute i kylan och väntar på sin tjuga, jag kanske har berövat hans levebröd för dagen. Jag är en hemsk människa.
